SKAPA KONTRAST

Kontra är ett icke-hierarkiskt kreativt team där varje medlem bidrar med sin individuella potential till projektutvecklingen. Vårt fokus ligger på sociala och humana frågor inom den byggda miljön - detta gäller inte bara hållbarhet och tillgänglighet men även medborgardeltagande inom ett urbant sammanhang.
Vi designar för att bekämpa bristen på smarta lösningar i moderna urbana utrymmen för att utveckla den byggda miljön som uppmärksammar medborgarens kriterier för hälsosammare stadsliv.Användning av både gamla och nya tekniker kan vara svaret på den växande klyftan mellan verklig hållbarhet och greenwashing. Kontra prioriterar ombyggnad/upcycling och metoder med minskat koldioxidavtryck.

KONTRA-DICT

Med medlemmar från olika kulturella bakgrund erbjuder vi olika perspektiv på staden. Som fem kvinnor lägger vi stor vikt vid frågor kring kön och diversitet på arbetsplatsen. Många kan anse ämnet att vara för kontroversiellt att uppmärksamma. Denna mentalitet främjar inte tillväxt eller utveckling inom området och faller långt ifrån vårt tankesätt. Social jämställdhet, oavsett om det handlar om kön eller klass, prioriteras i vår praktik och det vi vill uppnå.

Samhällsbaserad Arkitektur och Stadsutveckling
Kontra arbetar med inom- och utomhusprojekt. Detta kan vara urban design som sociala stadsrum och in-between platser. Vi är öppna för omformning av utrymmen som behöver utveckling inom inklusivitet, tillgänglighet och liknande aspekter.
När det gäller hållbarhet handlar en stor del av vårt gröna koncept om att arbeta med det som redan finns och utveckla existerande områden snarare än att bygga nytt från grunden.In-betweenness?
Ett bra exempel på en in-between projekt är The High Line i New York City, en 1.45mil lång linjär park, greenway och järnvägsled på västra sidan av Manhattan. Ursprungligen en övergiven järnväg, 2009 gjordes det om och blev ett ikoniskt exempel på renovering och förvandling av gamla infrastruktur till användbara offentliga utrymmen. Idag är parken ett socialt in-between utrymme som lockar miljontals besökare årligen och erbjuder ett unikt perspektiv av staden.Har du frågor? Vill du samarbeta med oss?

• KONTAKTA OSS

• Instagram
• LinkedIn
• Email
• Chevron Up

Fyll i formuläret eller kontakta oss via vår mejl
[email protected]

• Chevron Left

Du har fortfarande möjligheten att dela med dig dina tankar och personliga berättelser!

• Skicka din berättelse

You still have the option to share your thoughts and your own story with us!

• send your story

• << ALL-RUM

Story#1

Rosengård är inte samma som den var runt 2009 när jag var nio år gammal. Då var det en plats med daglig polisnärvaro, frekventa bränder, oro och känslan av att det inte var en plats man ville växa upp i. Den gamla Rosengård som jag minns från barndomen är nu en historia som är långt bakom oss. Rosengård har förändrats och utvecklats. Människor har utbildat sig och samhället förbättras aktivt. Kriminaliteten har minskat, särskilt den som ofta nämndes i nyheterna. Men detta har påverkat både den kreativa och kriminella sidan av området.Många människor känner sig nu begränsade och kan inte uttrycka sig på samma sätt som man kanske gjorde tio år sen, vilket har resulterat i att människor idag inte uttrycker sig lika öppet. Trots att tidigare uttryck inte alltid var negativa, så finns det en känsla av att människors åsikter i Rosengård inte accepteras på samma sätt som på andra platser. Det finns en rädsla för att vara öppen och ärlig.Dessutom upplever vi för närvarande inte längre samma starka gemenskap i Rosengård som tidigare. Tidigare kunde man få en småstadskänsla trots att man befann sig i en större stad. Jag minns hur jag kunde promenera från ena änden av Rosengård till den andra och hälsa på minst tio personer längs vägen. Idag är det inte riktigt lika engagerande. Människor verkar ha distanserat sig från varandra och intimiteten är inte samma som förr. Med andra ord har integrering blivit separering.Trots alla förändringar känns det fortfarande som att den gamla obehagliga bilden av Rosengård lever kvar i människors minne, trots att problem existerar oavsett var man befinner sig i staden.Därför tenderar människor att flytta från Rosengård när de får bättre ekonomiska möjligheter. Det har skapats en uppfattning om Rosengård som en plats med låg utbildningsnivå, där låginkomsttagare och stödmottagare bor. Detta har skapat en stereotyp som påverkar människors beslut att flytta till andra områden. Även om folk från Rosengård innerst inne kan hålla med Zlatan om att “du kan ta en kille från Rosengård men du kan inte ta Rosengård från en kille” – så påverkas deras beslut ändå av områdets negativa bild.Jag själv växte upp i Rosengård och studerar för närvarande på universitet i en annan stad. När vi först flyttade till Rosengård var jag ungefär 7 år gammal. Då bodde vi i det gamla Rosengård som var känt för sina problem på den tiden, särskilt runt 2010 då det ofta var omtalat i nyheterna. Huvudorsaken till att vi valde Rosengård var precis samma som för alla andra - det fanns många släktingar och gemensamma anknytningar till området. Oavsett om det handlade om mat, kultur eller människor så var det en stark dragkraft att bo nära andra människor med liknande bakgrund.Det är viktigt att aktivt arbeta för att ändra Rosengård och dess negativa bild. För att människor ska känna en vilja att stanna och bo kvar i området måste den här stereotypen övervinnas. Det är viktigt att komma ihåg att den negativa bilden är baserad på en historia som redan har förändrats, och det är möjligt att skapa en ny och mer positiv berättelse för Rosengård. Det finns fortfarande människor som är engagerade och redo för att förbättra och utveckla Rosengård. Dessa personer fortsätter att kämpa för områdets framtid och arbetar för att skapa positiva förändringar, både inom samhället och genom kreativt uttryck.23 årig man, Rosengård

Rosengård is not like it was around 2009, when I was nine years old. Back then it was a place with daily police appearance, frequent fires, worry and a feeling that it’s not a place you want to grow up in. The old Rosengård that I remember from my childhood is now history, long behind us. Rosengård has improved and developed. People have educated themselves and the society is actively changing for the better. Criminality rates have lowered, especially the type that was always mentioned on the news. But this has had an impact on both the creative and criminal side of Rosengård.Many people now may feel limited and won’t express themselves the way they could a decade ago, which means they can’t express themselves as openly. Although previous expressions have not always been negative, there’s a feeling that people’s opinion isn’t accepted in Rosengård like other places. There’s a fear of being open and honest.Additionally, we currently don’t experience the same sense of community in Rosengård like before. Back then you'd get a small town feeling even though you were actually in a large city. I remember how I would take a walk from one end of Rosengård to the other and greet at least ten people along the way. Today it’s not as engaging. People seem to have distanced themselves from each other and the intimacy is not like before. In another word, Integration has become Separation.Despite all the changes, it seems that the old unpleasant image of Rosengård still lingers in people’s memories, even though problems exist everywhere in the city.That’s why people tend to move from Rosengård once they get better financial opportunities. There is a perception of Rosengård as a place with low education level, where low income and beneficiary households reside. This has resulted in a stereotype that affects people’s decision in moving out to other areas. Even if people from Rosengård can deep down agree with Zlatan that “you can remove a guy from Rosengård, but you cannot remove Rosengård from a guy” - their choices are still affected by the negative image of the area.I grew up in Rosengård and I’m currently studying at university in another city. When we first moved to Rosengård I was around 7 years old. Back then we lived in the “old Rosengård” which was known for its problems, especially around 2010 as it was often mentioned in the news. The main reason for why we moved to Rosengård was the same as for many others - we had many relatives and connections in the area. Whether it was about food, culture or the people, it was a strong force that pulled us towards living alongside those with similar backgrounds.It’s important that we work towards improving Rosengård and its negative image. For people to want to stay and keep living in Rosengård, we need to win over this stereotype. It’s important to remember that this negative image is based on a history that has already changed, and it’s possible to create a better story for Rosengård. There are still many who are engaged and ready to better and improve Rosengård. These people keep fighting for the area's future and work to create positive changes, both within the society and through creative expression.23 year old man, Rosengård

• << ALL-RUM

Story#2

Att flytta till Västra Hamnen är en investering. Jag flyttade hit runt 3 år sen för att jag älskar havet. Jag går ut och tar långa promenader och springer. Det är en skön miljö att bo i om man uppskattar naturen - havet speciellt. När man först byggde området var det inte tänkt att alla skulle komma hit, men idag älskar alla Malmöbo det som området har att erbjuda. Det finns mycket att lära sig från Västra hamnen - vad gjorde man rätt? Så fort solen kommer går alla till Västra Hamnen. Dock önskar jag att vi hade ett mer divers utbud när det gäller mat och aktivitet. Andra positiva med området är allmän renhet. Vi som investerar och bor här gör det för att vi ser Västra Hamnen bland de finaste områdena i Malmö.Visst känner jag mig nöjd här i Västra Hamnen, dock är hjärtat kvar hos mina gamla områden såsom Hermodsdal och Nydala. Jag identifierar mig starkare där jag har gamla minnen. När jag bodde där fanns det en helt annan mentalitet hos människor. Mina grannar var mer avslappnade och vi hade närmare relation. Jag hade en bosnisk granne som hälsade på mig varje morgon. När husen i Hermodsdal ägdes av privata ägare var allting välskött och i toppskick. Då fanns det även mer bakgrundskontroll gällande vem som fick tillgång till husen. Samtidigt gjorde Malmö stad mycket mer med området. Det fanns fritidsgårdar för barn, levande med aktiviteter. Det fanns ingen anledning för ungdomar att sitta ute på gatan och göra annat när det alltid fanns någonting man kunde göra.Sen hände någonting. Privata ägare sålde sina bostäder till större fastighetsbolag som sedan slutade satsa pengar på att sköta husen, gårdarna och omgivningen. På basketplanen var korgen alltid sönder. Sakta började det bli en mer och mer tråkig miljö. Samtidigt började man stänga ner fritidsgårdar. Allt det ledde till att barnen hamnade på gatan. De var ute och började leka. Istället för vuxna lärde de sig från kriminella. Jag kunde se hur den förändringen sakta skedde. Mycket kom ner till att man hade oseriösa fastighetsägare som inte skötte fastigheterna, men också kommunen som lade ner fritidsgården och andra former av aktiviteter för barn. Tillslut drogs de mot andra håll.Trots det har jag aldrig känt mig mindre trygg oavsett var i Malmö jag befinner mig. Folk oftast missförstår situationen. Oftast brott som sker i utsatta områden är personliga och mellan människor. Den enda gången jag kände mig otrygg i Malmö var för några år sen när Peter Mangs gick runt och sköt folk i mitt område. Även då kom inte hotet från själva området.39 årig man, Västra Hamnen

Moving to Västra Hamnen is an investment. I moved here around three years ago because I love the sea. I go out and take long walks and jog. It’s a nice environment to live in if you appreciate nature - especially the sea. When Västra Hamnen was first built, it wasn’t meant for everyone to come here. But today all of Malmö loves what Västra Hamnen has to offer. There is a lot to learn from Västra Hamnen - what was done right? As soon as the sun comes up, everyone comes here. Although I wish we had more of a diverse selection of food and activity. Other positive points about Västra Hamnen is general cleanliness. Those of us who invest in Västra Hamnen do so because we consider the area among the nicest in Malmö.Despite my satisfaction in Västra Hamnen, my heart remains in my previous areas such as Hermodsdal and Nydala. I feel a stronger sense of identity where I have old memories. When I lived there, the people had a completely different type of mentality. My neighbours were more relaxed and we had a much closer relationship. I had a Bosnian neighbour who greeted me every morning. When the housing at Hermodsdal was owned by private owners, everything was well maintained and in best condition. Back then there was more background control regarding who had access to the housing. At the same time, Malmö Stad did a lot more with the area. There were community youth centres, full of life and activities. There was no reason for young people to sit on the streets doing other stuff, when there always was something better to do.Then something happened. Private owners sold the housings to larger real estate companies, who then stopped investing money on maintaining the homes, yards and the surroundings. The hoop in the basketball course was always broken. It slowly turned into a more boring atmosphere. At the same time, the state closed down the activity centres for youth. All of this resulted in children ending up on the streets. They were playing outside. Instead of learning from adults, they learned from criminals. I could see how this change started to slowly take place. A lot of it was due to unserious owners that didn’t take proper care of the properties, but also the state closing down the community youth centres and other types of activities. Eventually, the youth were drawn towards other directions.Despite that, I have never felt less safe regardless of where I am in Malmö. People usually misunderstand the situation. Usually the crime that takes place in vulnerable areas is personal and between people. The only time I felt unsafe in Malmö was a few years ago when Peter Mangs went around shooting people in my area. Even then, the threat did not come from the area itself.39 year old man, Västra Hamnen

• << ALL-RUM

Story#3

Först bodde vi i Turning Torso på Västra Hamnen eftersom det var en mini-dröm för min man - en designingenjör - att bo där. Men så småningom fick vi tillskott och fick inte plats i lägenheten, så vi flyttade till Rörsjöstaden för några månader sen. Även om det var Turning Torso är vi lyckligare i Rörsjöstaden än i Västra Hamnen, det är en stor skillnad när man jämför de två stadsdelarna.Ute i Västra Hamnen bor det mest folk med bilar, vi är en cykelfamilj och äger ingen bil. Att det blåste väldigt mycket gjorde det svårt för oss att ta oss runt och ur området. Jag tror att folk i Västra Hamnen är väldigt skyddade bakom sina fasader och sina bilar. Det enda stället där alla kan ses hela året är typ ICA Maxi. Turning Torso är en jättefin byggnad men skapar inte möjligheter för en att spontant prata med sina grannar.I Rörsjöstaden är allt så nära och det är väl kopplat med cykelvägar, till exempel Värnhem, Sankt Knut, Södra Förstadsgatan, Gamla Väster, Centralen och Möllan. Det är väldigt nära härifrån, jag visste inte ens hur nära allt var tills vi flyttade hit. Jag tror inte att själva området är anledningen till att vår upplevelse är så vacker, det är även för att vi har en väldigt fin innergård.Först tänkte vi inte alls på en lägenhet med en innergård, eller att bo på första våningen. Jag trodde att jag inte alls skulle gilla att bo på första våningen - och nu tycker jag att det är jätteskönt. Speciellt med barn! Och med en innergård känns det verkligen som att vi har en trädgård. Min dotter ville ha en trädgård innan vi flyttade från Turning Torso då hon hade vänner som hade flyttat in i hus. Jag tänkte att hon inte ens förstod vad hon pratade om, och att Turning Torso är nog. Men nu när vi har innergården och lite grönska, det är tillräckligt stort för min dotter att cykla i cirklar utan att ha tråkigt. Den är så fin!Det är verkligen en kommunal plats för oss alla. Vi har inte bara de offentliga platserna som staden har att erbjuda men vi har ett kommunalt ställe där vi alla delar på allt. Det är grönt och öppet men det är också så pass instängt att barnen kan släppas ut.När jag bodde i Texas körde jag fem timmar från universitet för att hälsa på mina föräldrar på helgerna. Jag vinkade alltid på de som körde förbi. Även i en jättestor stad som Houston vinkade folk på varandra. I Malmö lärde jag mig att inte göra det så mycket, men jag har äntligen börjat göra det igen efter att ha flyttat till Rörsjöstaden. Jag ser även grannar eller folk som bor på andra sidan av gatan vinka till mig. Det finns en person som också bor på bottenvåningen och sitter vid sitt fönster dagligen. Jag har börjat vinka till honom när jag cyklar förbi - och han har börjat att vinka tillbaka!Även efter åtta år har det varit svårt att släppa den hemkänsla jag får när jag åker hem till Texas. Jag ser det fortfarande som mitt hem. Jag flyttade hit när jag var 25 och det var någonting annat. Jag trodde att det aldrig skulle hända, men jag har äntligen hittat en hemkänsla i Sverige och Rörsjöstaden.33 årig kvinna, Rörsjöstaden

First we lived in Turning Torso in Västra Hamnen because it was a mini-dream of my husband - who is a design engineer - to live there. Our family eventually grew and we didn't have enough space in our apartment, so we moved to Rörsjöstaden a few months ago. Even though it was Turning Torso, we are happier in Rörsjöstaden than in Västra Hamnen. There's a big difference when you compare the two neighborhoods.Most people in Västra Hamnen have cars. We are a cycling family and don't own a car. The strong winds made it difficult for us to move around and out of the area. I think people in Västra Hamnen are shielded behind the façades and cars. The only place where everyone can be seen all year round is ICA Maxi. Turning Torso is a beautiful building but it's not really designed to encourage spontaneous conversations amongst the neighbors.In Rörsjöstaden, everything is close and well-connected with bike paths, like Värnhem, Sankt Knut, Södra Förstadsgatan, Gamla Väster, Centralen, and Möllan. It's very close from here, I didn't even realize how close everything was until we moved in. It's not just the area itself that's the reason our experience is so beautiful, it's also that we have a very nice courtyard.At first, we weren’t thinking of an apartment with a courtyard and living on the first floor. I initially thought I wouldn't like living on the first floor, and now I find it really comfortable. Especially with kids! And with a courtyard, it really feels like we have a garden. My daughter wanted a garden before we moved from Turning Torso, since she had friends who had moved into houses. I thought she didn't even understand what she was talking about and that Turning Torso was enough. But now that we have this courtyard and a bit of greenery, it's big enough for my daughter to bike in circles without it being boring. It's so nice!It's truly a communal space for all of us, we not only have the public places the city has to offer, but also a communal place where we share everything. There´s greenery but is also enclosed enough for the children to be left alone!When I lived in Texas, I drove five hours from university to visit my parents on weekends. I always waved at those who passed by. Even in a big city like Houston, people still waved to each other. In Malmö, I learned not to do it as much - but I have finally started doing it again after moving to Rörsjöstaden. I've also started seeing neighbors and people living across the street wave to me. There's a person sitting by the window who also lives on the ground floor. I've started waving to him when I bike across and he always waves back!Even after eight years, it's been difficult to let go of the homely atmosphere I get when I go back to Texas. I still see it as my home. I moved here when I was 25, and it was different. I finally feel like home in Sweden and Rörsjöstaden, when I thought I never would.33 year old woman, Rörsjöstaden

• << ALL-RUM

Story#4

Jag har alltid sagt att Malmö har två stadskärnor. Det finns det vita/svenska centret dvs. Malmö C, och sen finns det den internationella, dvs. Möllevångstorget. Möllan har så många internationella människor att svenskar kallas för turister. Det är ett mer kommersialiserat område med mer mångfald överlag.När jag först flyttade från Möllan till Rosengård, tyckte jag att “jo, det finns en skillnad”. Även efter bara några månader märkte jag kontrasten mellan de två. Jag bor i ett studentboende med runt 2000 personer, och endast två tvättstugor för hela kvarteret. Många här klagar på ett problem gällande termiter och sänglöss. Om någon har det, får alla andra också det. Jag flyttade hit nyligen och kan inte ens föreställa mig hur situationen var under pandemin.Jag har bott i Rosengård sedan oktober förra året. Innan dess bodde jag i Caroli i två och ett halvt år och i Möllan i ett halvår. Från 1 till 10 skulle jag ge min nuvarande boende en sexa. Jag gillar själva lägenheten, men läget kunde vara bättre. Jag tror det är en kombination av området och avståndet som får mig att tro så. Det jag gillade om mina gamla områden var tillgängligheten. Allt var inom gångavstånd. Jag tyckte särskilt mycket om Malmö by Bike eller elskotrar; läget för deras stationer var i allmänhet bättre och närmare allt annat.I Rosengård måste jag fortfarande gå en bit efter att ha parkerat cykeln, runt 10 minuter. Under dagen är det fint, problemet börjar när det börjar bli mörkt. Jag måste parkera på Rosengård Centrum och gå därifrån till mitt boende. Det hjälper inte att området i sig är extremt mörkt på kvällarna. Majoriteten av vägen, inklusive den övergivna parkeringsplatsen, saknar någon form av belysning. Två av tre gånger har jag blivit följd på vägen hem. Jag tror dock inte att det är något specifikt för Rosengård eller Malmö att bli förföljd, men det är vad de försöker få fram i nyheterna.Det är ett tveeggat svärd. De klagar på det men kommer inte att förbättra det.Folk har många förutfattade meningar om Rosengård. Att det är otryggt och fullt av gängkriminalitet. Men frågan tas inte heller upp på ett seriöst sätt. Det finns skämtet "Är det fyrverkerier eller skottlossning?". Sättet Rosengård representeras på nyheterna spelar roll. Jag läste till och med en artikel om "Våldet i Rosengård" i Nederländerna. Sanningen är att om du inte är en del av den världen eller är associerad på något sätt så är du trygg. Jag har aldrig interagerat med eller sett dessa människor personligen.22 årig kvinna, Rosengård

I always say that Malmö has two city centers. There’s a white/Swedish city center - Malmö C - and an International city center - Möllevångstorget. Möllan has so many international people, to the point that the Swedes are called the tourists. It's a much more commercialized area with more diversity overall.When I first moved from Möllan to Rosengård, I was like “yeah there's a difference”. Even after just a few months I could notice the contrast between the two. I live in a student housing with around 2000 residents, and just two laundry rooms for the entire block. Many here complain about the problem with termites and bed lice. If someone has it, everyone will get it. I only moved here recently, so I can't even imagine the situation during the pandemic.Since October last year I´ve been living here. I lived prior to that in Caroli for two and a half years and half a year in Möllan. On a scale of 10, I would give my current living situation a six. I like the apartment itself but the location could improve. I think it's a combination of the area and then the actual distance that makes me believe that. What I really appreciated about my previous areas was the accessibility. Everything was within walking distance. I especially enjoyed Malmö by Bike or electric scooters; the location of their stations was generally better and closer to everything.In Rosengård I still have to walk quite a distance after parking my bike, around 10 minutes. During the day it’s pretty nice, the problem begins when night time falls. I have to park at Rosengård Centrum and walk from there to my student housing. It doesn’t help that the area is extremely dark at night. Majority of the path, including the abandoned parking lot, lacks street lighting. Two out of three times that I’ve taken that path, I’ve been followed. I don’t think being followed is a thing specific to Rosengård or Malmö however, but that's what they're trying to put out there in the news.It's a double-edged sword. They'll complain about it but won’t improve it.People have a lot of preconceptions about Rosengård. That it’s unsafe and full of gangs and violence. But also, the issue is not approached in a serious manner. There’s the famous joke “Is it fireworks or gunshots?”. The way Rosengård is brought up on the news plays a role. I even read an article about the “Violence in Rosengård” in the Netherlands. Truth is, if you´re not part of that world or associated in any way, you are safe. I have never interacted with or seen these people personally.22 year old woman, Rosengård

• << ALL-RUM

Story#5

Barnens skolor och förskolor var den främsta anledningen till att vi valde att bo i Hyllie. Vi trodde också att området skulle vara fräscht och livligt, men tyvärr är det helt annorlunda i verkligheten. När man går längs gatorna ser man att nästan alla fastigheter i området är nybyggda bostäder, och det saknas definitivt aktiviteter för barn och unga. Om man nyligen har flyttat hit skulle man nog tänka “Wow! Lägenheterna är så fina och fräscha, och området verkar vara intressant med mycket som händer.” Tyvärr är det precis tvärtom. Vi har bott här i fem år nu, och det är väldigt tråkigt, särskilt på vintern. Dessutom tycker jag att hyran är väldigt hög och inte värd det.Visserligen är det bra att området har ett stort köpcentrum som Emporia, men det finns viktigare element som saknas. Jag skulle personligen vilja ha fler gårdar eller någon intressant park för barn. Vi saknar närheten till naturen. Gården framför vår lägenhet är verkligen inte lämplig för barn. Den är mycket liten och ligger nära vägen, därför är vi alltid försiktiga att barnen inte springer ut på vägen där det är mycket trafik. Det är faktiskt en av anledningarna till att vi köpte en liten mysig stuga i närheten, där barnen kan odla, leka och springa fritt.När det gäller själva byggnaderna är kvaliteten på husen inte på samma nivå som vårt tidigare boende i Möllevången. Vi skrev kontrakt för lägenheten när hela huset fortfarande var under konstruktion, och vi hade sett flera fina visualiseringar för att få en uppfattning om hur lägenheten skulle se ut. Men visualiseringarna räcker verkligen inte till; vi behövde vara på plats och uppleva allt själva innan flytten.32 årig kvinna, Hyllie

The main reason we chose to live in Hyllie was the presence of schools and preschools for our children. We also believed that the area would be fresh and vibrant, but unfortunately, that wasn’t the case. Walking along the streets, you’ll see that almost all properties in the area are newly built residences, and there is a lack of activities for children and young people. If you were to move here recently, you would think, ”Wow! The apartments are so modern, and the area seems interesting with a lot going on.” Sadly, it's quite the opposite. We have been living here for five years now and it's rather dull, especially in the winter. I also find the rent to be very high and it's not worth it.While it's true that the area has a large shopping center like Emporia, there are more essential elements missing. Personally, I would like to see more greenery or an attractive park for children. We miss having nature nearby. The yard in front of our apartment is not suitable for children at all. It's very small and close to the road, so we must be careful that the children don't run out onto the road with all the traffic.That's one of the reasons we purchased a little cottage nearby where the children can garden, play, and run around freely.When it comes to the buildings themselves, the quality of the houses falls short compared to our previous residence in Möllevången. We signed the contract for the apartment while the entire building was still in the construction phase. We had been shown several appealing visualizations to give us an idea of how the apartment would look, which was a mistake. We really needed to physically be on-site and experience everything firsthand before moving here.32 year old woman, Hyllie

• << ALL-RUM

Story#6

När jag kommer ner till stranden känner jag frihet. Det är nog det som får mig att känna mig hemma; närheten till havet och vyn över bron. Jag kommer ihåg allt; när bron byggdes, de första spadtagen, den första biten av Limhamns bron och när min man sa “Jaha, nu ska bron blir färdig". Känslan av frihet känner jag starkt i området. Det finns natur även om det är centralt. Tyvärr när man flyttar från hus till lägenhet så tappar man kopplingen man hade till naturen. Jag kommer hit till stranden med hunden nästan varje dag för att känna marken under fötterna. Det är många som promenerar här, det är mysigt.Det var en bekant som rekommenderade mig att flytta till Limhamn. Hon tyckte att jag bodde ganska ensamt efter att min man hade gått bort. Vintrarna var lite jobbiga för det var ganska isolerat även om det är fint på Österlen.Jag har alltid varit bekant med Limhamn ända sedan jag var barn. Då bodde mina jämnåriga kusiner här, så jag var och hälsade på dem under skolloven. Jag lekte med dem här på gårdarna. Det är en av anledningar varför jag känner mig hemma här och även för att det är lagom med folk och lagom lugnt.När jag bodde här på 80-talet var Limhamn mer som en by utanför staden. Nu tycker jag att det flyter ihop rätt så bra. Man säger ändå så här: "Var bor du?" “Jag bor i Limhamn.” Man säger inte "Jag bor i Malmö”. Man kanske säger det när man bor i Fosie till exempel. Jag tror de flesta säger att de bor i Malmö även om man bor i utkanten, men här bor man i Limhamn.Om det är något jag kunde ändra här i Limhamn så är det allmänt renhet. De senaste 10 åren av mitt liv har folk tappat förmågan att plocka upp efter sig. Det finns papperskorgar överallt men ändå hamnar allt på marken. Jag plockar upp efter mig själv och min hund. Det är oförsvarligt, dock är det människors eget ansvar.Någonting som jag kan sakna ibland här i Limhamn är spårvagnen. När jag var barn, åkte jag fyrans spårvagn till Simhallsbadet och badade. Det var en enorm känsla av spänning när jag kom in i badhuset och kände doften av klor. Det var många år sedan men jag känner det fortfarande. Nu kör det stora busar och det är folk som köar men på spårvagnen hörde man “pling plong" och man steg på. Det var helt fantastiskt. Jag är väldigt glad att jag var med om det faktiskt. Jag vet att det inte kommer någon spårvagn hit, så det är i minnet man får ha det.75 årig kvinna, Limhamn

When I go down to the beach, I feel freedom. That's probably what makes me feel at home - closeness to the sea and view over the bridge. I remember when the bridge was being built, the first shovels and the first section of the Limhamn bridge, and when my husband said, "Well, now the bridge will be finished here". It's the sea that gives me the feeling of freedom, and I feel that strongly here. There's nature here, even though it's central. Unfortunately when you move from a house to an apartment, you lose connection with nature. I come here almost everyday with my dog just to feel the ground under my feet. There are many that take walks here, it’s cozy.It was an acquaintance who recommended that I move to Limhamn. She thought I lived quite lonely after my husband had passed away. The winters were a bit difficult because it was quite isolated, although it is nice in Österlen.I've always been familiar with Limhamn since I was a child. My cousins who are about the same age as me lived here, so I used to visit them during school breaks and play with them in the yards. That's one of the reasons why I feel at home here, but also because it's just the right amount of people and tranquility.When I lived here in the 80s, Limhamn was more like a village outside Malmö. Now it goes something along the lines of “Where do you live?” “I live in Limhamn”. You never really say that you live in Malmö. You might say that if you live in Fosie for example. I think most people will say that they live in Malmö even if they live at the edge, but here you live in Limhamn.If I could change anything here in Limhamn, it would be general cleanness. During the last ten years of my life, people have lost the ability to clean up after themselves. There are trash cans everywhere but somehow everything ends up on the floor. I pick up after myself and my dog. It’s indefensible, but it is people’s own responsibility.One thing I miss here in Limhamn is the tram. When I was a child, I used to take tram number four to Simhallsbadet to go swimming. It was an enormous feeling of excitement when I entered the pool and smelled the chlorine. Even though many years have passed I still feel it. Now there are large buses, and people are queuing. However on the tram, you heard the "ding dong" and went inside. It was absolutely fantastic. I'm really happy that I've experienced it. I know there won't be any trams here anymore so instead I have to keep it in my memory.75 year old woman, Limhamn